När mina frågetecken inte rätas ut!

God morgon alla!
Jag skulle ha skrivit det här inlägget igår men somnade. Mitt liv just nu påminner om ett rakt streck som helt plötsligt bara dalar rakt ner i backen. Sen är eller blir det väldigt jobbigt att ta sig upp igen. Jag känner mig så liten och vill bara stå och skrika VARFÖR??? Troligtvis kommer jag aldrig få svar och då får jag leva med det. Jag tror på att tiden läker inte alla sår men vi kan leva med ärren. Skillnaden från när jag var yngre och kände så här är att idag kan jag prata om det. Jag har människor i min närhet som är beredda att lyssna eller få mig att tänka på något annat. Tack och bock till er!  Jag hittar mig själv och lär mig så mycket om mig själv samt hittar nya sidor hos mig, det är bara av godo.
Nu ska jag fundera på om jag ska gå upp och äta frukost och ge mig ut en sväng eller om jag ska ligga kvar i sängen och läsa.
allt gott åt alla!
/Å.