Time to say goodbye...

Hej alla!
Så är det dagen efter. Dagen efter att klass FP 13-14 blivit församlingspedagoger.
Ett år på Sigtuna folkhögskola är över. Saknaden är stor efter klassen och andra människor jag har kommit att se upp till och tycka om. Det finns ett helt gäng att tacka, men ingen nämnd, ingen glömd!
Igår rann tårarna, det var befriande, de har varit instängda så länge. 
Hemfärden var hemsk, efter allt turbulent som hänt under dagen och alldeles för lite sömn i veckan kunde det slutat riktigt illa. Men Gud visar åter igen att Hen alltid är med mig och sände några änglar att vaka över mig. Lite medtagen idag men nu ska jag ta tag i livet på hemmaplan. Det kanske går att finna en frid i att få packa upp sina grejer och få dem på plats i sitt hem.
Nu nu ska jag ta hand om mig. 
Jag höll ett litet tal till klassen igår, det lät så här:
Kära klass!
Det är dags att säga tack och hej då till varandra.
Lite sorgligt men i den sorgen och i den ledensheten
finns även glädje. Vi klarade det! Vi är idag Församlingspedagoger!
Vår resa började i augusti förra året och sen dess har vi suttit i ring.
En ring är en fantastisk uppfinning, egentligen. Vi har sett varandra,
den har ingen början och inget slut, eller? FP 13-14 Forever. Det kan vi 
faktiskt säga för det är vi och kommer alltid att vara. Vi är de sista som
lämnar SIgtuna folkhögskola som fpklass.
Vi är nio individer och då menar jag verkligen individer. Starka sådana.
Men som grupp har vi varit FP, vi som hade som mål att komma i mål.
Där är vi nu! Hurra, vad vi är bra! 
Utan Anna-Lena och JoA hade vi inte varit där vi är idag. Våra kära föräldrar 
här i skolan. Men inte med morot och piska. Vi har fått vara dem vi är. Så 
Tack och bock att ni har varit med oss på den här resan. 
Jag har blivit lärd att du ska hålla vad du lovar så jag lever väl upp till det en 
sista gång här på Sigtuna.
En låt med Håkan Hellström skickar jag med er på er fortsatta vandring.
Kram och kärlek!
 
Så allt gott åt alla alltid!
/Å.
 

Kommentera här: