Stark???

God afton alla!
"Det här livet kan trycka ner en
Få en att gå på knä
Man reser sig på nio och nio igen
och man vet inte vad det är
eller varifrån slagen kommer
Som om man aldrig hinner se
dom där demonerna som dansar runtom en
och dom tycks bara bli fler och fler"
Ungefär så känner jag mig. Jag skulle behöva vara stark men det är jag inte. Du är inte så mycket till hjälte om du gråter till Lilla huset på Prärien bara för att de gråter. Så är hösten här, det är dags att tända ljus och kura skymning!
Jag vill känna mig som en fighter. Fast jag vet egentligen vad jag har att fightas emot. Ledan kanske som alltid leder med typ 60/40 och att det händer saker i min närhet som jag står maktlös inför. Det gör kanske att jag känner mig lite liten. Jag har varit på roadtrip, då träffade jag två av dem som har betytt och som fortfarande betyder mycket i mitt liv, utan er inget jag! Ni är två av mina hjältar! Så nu saknar jag er... Men vi ses snart igen, hoppas jag. Ulf Lundell med eminent band levererade som alltid! Nu väntar film. 
Allt gott åt alla!
/Å.