Att bli till...

God morgon alla!
 
Funderar ni över rubriken? Det är inte så svårt eller komplicerat. Allt är ständigt i förändring, så också vi människor.
Just nu, när våren börjar visar sig, vem vet hur länge det varar (i morgon kan det ju vara frost och vitt på marken igen). Typiskt valborgsväder! Känner jag mig som magnolian i vårt område hemma, den står i knopp men sen så händer det inte så mycket mer. Jag vill ju se den i blom! Magnolia är en av mina favoritblommor om man nu kan kalla det blomma när det sitter på ett träd eller buske? Jag vill inte se någon jätteförändring hos mig själv, jag vill bara kunna känna mig mer nöjd och kunna släppa lite på behovet av bekräftelse. Skuld och skam skaver, vilket det inte brukar göra i mitt fall... och egentligen har jag inte gjort något fel, men jag vill ju inte göra någon besviken. Det är kanske dags att klappa sig själv på axeln och utbrista som jag brukar; "Men jag är ju helt fantasktisk!"
Hur det än blir med allt,  det är min tid nu, det är vår!
Allt gott åt alla!
/Å.R.H