Snön faller och vi med den, eller?
Jag börjar med att önska alla en trevlig allhelgona helg. Ute har det varit mörkt och blåsigt, lite snö och lite regn. Usch, jag tycker varken om snö eller blåst. Regn är ok. Jag skulle egentligen skrivit det här inlägget tidigare igår i skenet av min nakna lampa i fönstret. Lite känsla av första advent. Igår fylldes Facebook av bilder på ljus som tänts på kyrkogårdar. Vackert! I afton ska jag medverka i den för mig viktigaste sånginsatsen på året. Vackra sånger ska framföras och ljus ska tändas. Vi minns dem som har gått före oss.
Jag minns dem med kärlek och värme. En del av dem har varit förebilder för mig. T.ex. mormor och morfar och på senare tid fina G! Idag är läget ett annat. Jag ska anses vara vuxen och stå på egna ben och ska vara och agera förebild för andra. Men ibland behöver jag lite stöttning. Jag har förebilder även idag. Tack till er som ställer min tillvaro till rätta när det svajar. Att farbror Melker är med är inte så konstigt i mina ögon, citat som denna dagen ett liv och att världen skulle bli en bättre plats om vuxna lekte mer är så klockrena. Det råkar visst vara mansdominans bland mina förebilder, inte så konstigt för mig, jag har svårt att lita på kvinnor eller fruntimmer. Jag skulle inte vilja prata ens med mig själv! Som jag fyndigt sa imorse, jag har en man och många pojkvänner! Vi tittar på Den goda viljan. Bergman i all ära, där finns en scen då unge Bergman säger, slå då, men räkna med att jag slår tillbaka. Greven får slå först eftersom greven är tveklöst äldst och ädlast. Så skulle jag oxå kunna säga, för varför ska man alltid vända andra kinden till?
Jaja, nåväl...
Allt gott åt alla!
/Å.
PS. Oj, jag glömde ju mamma och Jesus... mina kanske största förebilder.DS.
