Maskrosbarn är vi allihopa...
God afton alla!
Har funderat lite runt detta fenomen, inte minst då jag går förbi maskrosor som växer ur asfalten. Jag inser att jag är oerhört lyckligt lottad och bortskämd. Min barndom var fylld av lycka och Bullerbyidyll. Men alla bär vi på våra ryggsäckar. Så jag finner det befogat att säga att vi alla är någon slags maskrosbarn. Maskrosor är i mina ögon inte ogräs utan rätt så vackra blommor. Igår var det morsdag, jag firade min älskade mamma, hon sa att jag var snäll. Det är jag för det har jag fått med mig från min mamma. Jag skulle egentligen ha med en bild där hon kör mig i vagn. Nu är det min tur att ge tillbaka och köra henne i rullstolen. Älskar dig mamma, du är bäst!
Nu ska jag ta kväll.
Allt gott åt alla!
/Å.
