Frustration i kubik
Känsliga tittare varnas då inslaget kan innehålla otäcka sanningar och "scener". Just nu är mitt liv som rubriken. Jag vill bara att allt ska flyta på men det funkar inte! Om vi ska räkna hur många eller i detta fallet få timmar jag har sovit de senaste 14 dagarna så kanske det räcker med händernas fingrar x 2... Men det går ju att råda bot på. Jag är inte de stora känslornas mästare, just nu både skriker jag och gråter på insidan. Jag vet inte om ordspråket, "det är bara att bryta ihop och komma igen", stämmer så bra på mej. Men det är kanske det som behövs??? De som känner mej skulle se de tomma ögonen, ögonen som jag ser när jag tittar mej i spegeln. De där ögonen som gärna vill vara någon annanstans men ändå här. Här och Nu... inte där och då. Lika tomma och trötta som de där ögonen är känner jag mej.
Ja, jag vet, ni har hört det förut! Förlåt om jag är gnällig... men gnälligheten är en del av mej just nu. Som sagt yta och vardag ser ut och ger sken av att funka något så när, men den där insidan som jag kanske inte vill eller orkar vända ut och in på känns trasig. Å andra sidan får jag nog kamma om mej för att få till ett någorlunda yttre. Även det leder till frustration, att jag inte ens kan få till en vettig frisyr! Jag kanske ska nöja mej med det lilla? Att jag kommit ur sängen och fått på mej kläderna? Good enough?!
Bilden på min mobilbakgrund säger; " Head up, stay strong, fake a smile, move on". Så jag gör väl det...
Allt gott åt alla!
/Å.
