Tack, men nej tack!...
Skriver för det är så jag uttrycker mej bäst. Även om jag har blivit mycket bättre på att uttrycka mej i tal. Dock öppnar jag inte upp mej för alla och det är nog i sin ordning. Tilliten till andra vuxna är ju lite stukad, men det finns dem i min närhet som jag känner mig trygg med, eller i alla fall tryggare med. Det är ju bra när tron på sej själv svajar. Känner mej mycket som en trotsig treåring, tyvärr! Jag går med på mycket och får nog ses som för snäll om man nu kan vara det?! Men även jag kan släppa fram mitt inre lejon och ryta ifrån. Sen hävdar jag inte att jag alltid har rätt för det vet jag att jag inte har. Men jag är inte helt ute och cyklar... Sen finns det ju alltid uttrycken "gör om, gör rätt" "hur tänkte du nu?" "nu hade jag otur när jag tänkte"...
Ja ja, hur som haver, allt blir nog till det bästa, bara allt blir som vanligt vilket det aldrig mer kommer att bli.
Allt gott åt alla!
/Å. R. H.
